Tappa inte modet

18 okt 2023

Lördagen den 14 oktober delade 14 killanmedlemmar en hel dag i bön, tystnad och lyssnande mitt i stadens vimmel i Liberiet intill Lunds domkyrkan. Temat var Känn ingen oro eftersom det på söndagen var Teresa av Avilas helgondag. Som en hjälp under dagen gav Alexandra Hibolin oss två reflektioner. Här kommer den andra:

”Jag skall inte lämna er ensamma, jag skall komma till er.” (Joh 14:18) Jesu ord i avskedstalet ger en möjlighet för lärjungarna att få sin oro stillad. Jesus uppmanar dem att inte ängslas. ”Jag är i min fader och ni i mig och jag i er”, försäkrar han dem. Likväl står Tomas och Filippos undrande inför det han påstår. Hur kan vi veta vilken väg du går, Herre? Vi känner den inte.

De oroliga och misströstande lärjungarna påminner om våra egna stunder av osäkerhet och vacklan. Teresa visar med en rad metaforer hur vi människor, som de bräckliga varelser vi är, ändå kan förnimma den kärleksfulla blicken, fast vi inte alltid är medvetna om den, eller av olika anledningar stänger den ute.
En första bild som Teresa ger är människan som en borg av diamant eller kristall. ”I min faders hus finns många rum”, säger Jesus i Johannesevangeliet. Också vår borg består av många rum. Vi, menar Teresa, är en spegling av den himmelska borgen där vi genom våra liv stadda på en gudomlig resa förs längre och längre in i borgen. Hur okända eller irrande våra vägar än må vara leder de alltid till det innersta rummet, där Gud bor. På så vis öppnar sig det himmelska redan här på jorden.

Den insikten blir än mer konkret genom en andra bild som Teresa skildrar, bilden av människan som en trädgård vars behov av vatten är livsavgörande. ”Jag ger er inte det som världen ger”, säger Jesus i evangelietexten. (Joh 14:27) Nej, för det vattnet är av ett annat slag. Antingen vi behöver anstränga oss och hämta vatten i en brunn eller får vatten som gåva i form av ett sprudlande regn kommer det från Gud. Av flödande nåd skänker Han oss det vi behöver för vår egen inre trädgård som därigenom kan gro och spira och blomstra.

Lik tvättsvampar kan vi suga in detta nådens vatten. Ja, Teresa syftar faktiskt i en tredje bild på sådana tvättsvampar av äldre modell, som är hårda som stenar, men sedan blir mjuka och fina när de blöts upp. Om metaforen med borgen leder oss inåt i vårt eget Gudsrum visar bilden av tvättsvampen på hur riktningen också kan gå utåt när vi lik vattnet i en blöt tvättsvamp ”kramas ur” och droppar ner eller rinner fram till andra som behöver det renande, levande vattnet. Bilden för in på hur Jesus handlar genom den som tror på Honom: ”Sannerligen jag säger er, den som tror på mig, han skall utföra gärningar som jag, och ännu större.” (Joh 14:12) Den som tror på mig… Estar con Jesús, säger Teresa. Att vara med Jesus, be med Honom, bli varse att Han är vid vår sida, och att Han är varse oss.

”Frid lämnar jag kvar åt er, min frid ger jag er … Känn ingen oro och tappa inte modet.” (Joh 14:27)