På bönegården är det tyst. Stillsamma pilgrimer tassar runt. En del med block och penna i hand. Andra har gått till den intilliggande kyrkan och ytterligare någon mediterar i bönerummet. I biblioteket ligger ett halvfärdigt Ikonpussel och i Mariarummet sprakar brasan. Vägledaren lyssnar till en reträttdeltagare i Eremitaget. Med långsamma steg närmar sig vandraren mittpunkten i labyrinten på andra sidan vägen.
I köket har jag börjat förbereda för lunchen. Min avsikt är att göra ”Ostpaj med broccoli, paprika och svamp” enligt receptet i ”Killans sopp – och bönbok”. Enkelt ju, tänkte jag då – när vi planerade. Gör ofta paj hemma. Går smidigt. Och det gör det nu också. Har gjort degen och hackar champinjoner som ska brynas. En annan Killanvärd tittar in i köket. –”Behöver du hjälp?” Nejdå, allt är ok. Och jag är åter ensam i köket.
Det är lugnt på bönegården. Det hörs bara knarrande i golvet då och då när någon rör sig.
Grädda i 200 grader i 35 – 45 minuter. Jag räknar på tiden baklänges. Snart måste pajerna in i ugnen. Ska hinna göra sallad också. Klockan går.
Ännu en gång öppnas dörren till köket och Killanvärden hinner knappt in förrän jag utbrister ”Osten – kan du riva 9 dl ost!” Jag får en nick till svar och snart är mixern igång. Jag bryner, hackar, skär, vispar, blandar. Pajerna sätts in i ugnen, sallad och dukning klar. Jag lyfter ut pajerna.
Tar tre djupa andetag, hänger tillbaka förklädet och torkar pannan. Går mot bönerummet, tar sångbok och Timmarnas bön. Knäböjer på meditationskudden. ”Gud, gör mig stilla….låt mitt sinne stillna och klarna. Tala sedan till mig. Låt mitt hjärta känna din Andes vingslag.”
Bön och arbete. Tack Killans bönegemenskap för att du finns!
Karin Fors,
medlem i Killan