Så har det blivit dags för mig i presentationsserien av Killans styrelsemedlemmar.
John-Kalle Länsberg heter jag, kallas oftast ”JK”, och är engagerad som sekreterare i Killans styrelse.
Jag bor i Lund tillsammans med min son Valdemar som är elva och till vardags arbetar jag som läkare på en intensivvårdsavdelning för nyfödda och för tidigt födda barn.
Mitt kyrkliga engagemang finns framförallt i Killan och i Lunds domkyrkoförsamlings internationella grupp samt pilgrimsplatsen Liberiet. Jag är ekumeniskt lagd och deltar regelbundet i tideböner och andra böneformer tillsammans med troende från kristna syskonsamfund. Jag tror starkt att vi kan vara ett, i den Ende.
Min väg till Killan gick genom de pilgrimsvandringar som bönegemenskapen höll i Lund; ”Vandringar till heliga platser” och vandringar i labyrinten. Där fick jag höra om Killans kurs i kristen spiritualitet ”Närmare”, som förde mig vidare till möjligheten att be och arbeta på Killans bönegård (Ora et labora), reträttdagar i Lund, Gemenskap i Kristus-grupperna samt Ignaitius av Lloyolas andliga övningar, där jag gjort de första tio dagarna (av trettio) och ser framåt emot nästkommande tio som jag kommer genomgå på Killans bönegård efter årsskiftet.
Genom kursen ”Närmare” fick jag prova på ett veritabelt smörgåsbord av kristen spiritualitet. Jag fastnade framförallt för den ignatianska spiritualiteten samt kontemplation i olika former.
Mitt böneliv består numera av en blandning av centrerande/kontemplativ bön, tideböner, ignatiansk examen samt inlevelseböner. En bönerikedom som jag tack vare Killan funnit vägen till.
Killan har blivit en viktig pusselbit i mitt liv. Som en själslig plats för andlig återhämtning men också en fysisk plats för stillhet och sinnesro genom dess bönegård; där tillvaron blir genomskinligare och det är lättare att uppfatta det rop som kallar oss till sig.
”Vad längtar du efter?”. Det var frågan jag fick av Anna Alebo när jag berättade för henne att jag var nyfiken på Killan, när vi satt och språkade efter en labyrintvandring, vid domen i Lund. Jag kunde inte ge något exakt svar mer än att jag bar på en djup längtan efter ”mer”. Mer kontakt, mer närhet, mer bön, mer sammanhang, mer samvaro, mer känsla, mer äkthet, mer Gud, Kristus och helig Ande. Och genom just Killan har jag fått allt detta och fortsätter att upptäcka ännu mer.
Jag hoppas vi ses! På bönegården eller i något annat Killansammanhang. 
”Vad du än gör, det som får dig att känna dig mest levande, där finns Gud” – Ignatius av Lloyola