En gång i min ungdom läste jag en bok som jag nu inte alls kommer ihåg titel eller författare till. Men jag minns ett avsnitt ur den. Det berättades om en kvinna som varje dag satt i sin gungstol alldeles tyst och stickade inför Gud. Hon formulerade inga ord och hade ingen bönbok. Men det var bön. Detta var något alldeles nytt för mig. Att lyssna in Gud i tystnad.
Nu är det en del av mitt böneliv. Både stickning, tystnad och lyssnande.
Till detta bidrar Killans bönegård, gemenskapen och den lyssnargrupp Gemenskap i Kristus 3 som jag är med i. Vägen till bönegården är 10 mil lång men är lätt att köra, liksom uppgifterna som Killanvärd är glädjefyllda.
I styrelsen är ett av mina uppdrag att organisera helgreträtterna, tillse att någon är kaplan och att det finns Killanvärdar så att vi kan erbjuda 3-4 helgreträtter per år.
För övrigt är jag engagerad i hempastoratet, nöter kyrkbänken på söndagarna och leder en grupp med Heliga danser. Och dansar gör jag även i min trädgård bland vitsippor, höstlöv, höga björkar och en stor fin Bok med fåglar i och omkring.
Karin Fors