Under hösten presenterar sig Killans styrelse här på Facebook och på vår hemsida www.killan.nu.
Idag är det min tur. Jag var en av de som 2001/02 började tala med varandra om de erfarenheter vi gjort under olika klostervistelser och om den hjälp vi fått där att fördjupa vår gudsrelation genom tystnaden, lyssnandet, den andliga läsningen, bönen etc. Vi upplevde en kallelse att själva leva i denna spiritualitet och samtidigt bjuda in andra att dela den med oss. För att göra en lång historia kort så resulterade denna längtan i först och främst en bönegemenskap och sedan även ett hem för denna gemenskap nämligen Killans bönegård. Det börjar snart bli dags att skriva historien om Killan, tror jag, och alla de rika välsignelser som kommit ur denna rörelse men också vilka utmaningarna och svårigheterna varit. Här finns en hel del att tacka för och att lära oss av.
Jag är övertygad om att Killans bönegemenskap med dess bönegård fortfarande behövs. Jag har under de senaste åren varit Killans kaplan och den enda anställda. Allt annat arbete sker ideellt vilket är en utmaning men också något dyrbart att hålla fast vid.
Bilden är tagen på Heliga trefaldighetsdag i somras utanför Lunds domkyrka. Detta var min 30-åriga prästvigningsdag. 14 av åren arbetade jag som pilgrimspräst vid Domen. Numera är jag utbildad i ignatiansk andlig vägledning och ger vägledning i vardagen, på reträtter och även Ignatius andliga övningar i vardag och i reträttens form. Men helst av allt skriver jag. Ofta små berättelser ur vardagen. Och alltid om Gud, förstås!
Frid och allt gott!
Anna Alebo