Anna är duktig men hon är lat! Med de orden sammanfattade läraren på mellanstadiet min insats i skolan. Som jag minns det hela var jag en riktigt duktig elev och fick fina betyg. Kanske en med de allra bästa resultaten på proven. Men det fanns tydligen smolk i bägaren. Jag var lat.
Mitt minne är inte så gott men vissa saker dröjer sig trots allt kvar. Som lärarens omdöme om 11-års Anna. Förmodligen eftersom jag inte kände igen mig i hans beskrivning och ägnat en hel del tid genom åren till att förstå vad han egentligen menade. Vad var det han såg i mig?
Häromdagen anade jag ett svar. Jag fick boken ”Tyst. De introvertas betydelse i ett samhälle där alla hörs och syns” av Susan Cain i min hand. Den engelska titeln är bättre: ”Quiet. The Power of Introverts in a World that Can’t Stop Talking.”
Boken handlar om mig och om alla andra som föredrar att reflektera och skriva framför att prata, som helst umgås i mindre grupper och undviker större sammanhang, som är den där tråkiga typen som går hem tidigare från festen för att intrycken annars blir alltför överväldigande, som hellre talar om djupa ting än att småprata, som föredrar föreläsningar framför grupparbeten och så vidare. Enligt Cain visar undersökningar att minst en tredjedel av USA:s befolkning är som jag, alltså av den introverta sorten. Det kan ju låta märkligt med tanke på bilden många av oss har av det högljudda Amerika. Susan menar att den extroverta människan är dagens absoluta ideal och att många introverta därför låtsas vara extroverta. Vi studerar hur de andra gör och försöker likna dem. Kanske har de, liksom jag, kallats för världsfrånvända, osociala och lata och sådan vill man ju verkligen inte uppfattas.
Det går till en viss grad att låtsas. Men bäst är att vara ärlig. Här är det till god hjälp att få höra att personer som skapat stora saker som t. ex. Bill Gates och J.K. Rowling är introverta liksom Albert Einstein, Isaac Newton, Frédéric Chopin, George Orwell, Mahatma Gandi etc.
Moses i Bibeln var ärlig. Gud gav honom det enorma ansvaret att leda det judiska folket ut ur fångenskapen i Egypten. Moses tyckte inte detta var Guds allra bästa idé och undrar om en sådan som han verkligen skulle klara uppgiften. Gud gav sig inte utan förklarade hur han skulle tänka och säga. Men orden kommer trögt och tveksamt, svarade Moses. Då pekade Gud på Moses bror Aron och menade att han kunde sköta snacket. Och så blev de två den perfekta duon med en reflekterande introvert och en extrovert som fångade massorna. Det finns många sådana exempel i historien. Rosa Parks och Martin Luther King är ett annat sådant livsförvandlande radarpar.
När jag ser på barnen i min omgivning ömmar jag särskilt för de tysta och reflekterande. Jag hoppas och ber att de ska få hjälp att utforska vilken unik gåva Gud lagt ner i just dem. När jag ser på Kyrkan ömmar jag för den reflekterande, kontemplativa sidan av tron med bönen i centrum. Den som ibland anses vara världsfrånvänd och möjlig att välja bort.
/Anna Alebo
Texten är även publicerad som krönika i Ystads Allehanda 15/7 2023