Killans bönegemenskap har varit viktig för mig ända sedan jag började tjänstgöra i S:t Johannes församling i Malmö för 20 år sedan. Då som nu var Killan på många olika platser och på många olika sätt, men med samma längtan efter att möta Kristus i bön och gemenskap. Varje morgon bad vi laudes i arbetslaget efter Killans ordning. Ett oerhört fint sätt att starta dagen på. Öppen mot Gud. Öppen mot världen. Och psaltarpsalmernas röster ledde oss genom året.
Åren har gått och jag har vandrat med som pilgrim, både i fysiska vandringar och i stilla reträtter. För några år sedan fick jag den fina möjligheten att gå utbildningen Andlig vägledning 1 under några veckor på bönegården. Någon gång om året är jag med och leder en helgreträtt på bönegården. Sedan ett par år är jag invald i styrelsen. Det är ett fint uppdrag att tillsammans be och arbeta för att Killans bönegemenskap ska öppna upp för det gudstilltal som så många av oss längtar efter.
Jag behöver Killan i mitt liv för att hitta lugnet. För att höra Rösten. För att beröras. För att komma hem. För att för en stund i bön få hålla i Jesu mantel när han passerar längs min väg.
Som hjorten längtar till bäckens vatten,
så längtar min själ efter dig, o Gud.
Jag törstar efter Gud,
efter den levande guden.