Jag sätter ena foten framför den andra, hör gruset knastra för varje steg jag tar. Blicken är riktad snett nedåt, jag följer framförvarandes takt. Vi går som ett pärlband genom landskapet, runt handleden vilar träkulor på tråd. Den gula färgen sjunger långsamhetens lov, speglar sig i rapsfältet som böljar likt ett hav. Tystnadens kappa omsluter mig och jag träder in i pilgrimens värld. Pilgrim, peregrino – den som vandrar över fälten, en främling – någon som packat en enkel matsäck till vägen, lämnat stadens brus och begett sig av, ut på en inre och yttre resa, mot känt eller okänt mål. Tillsammans med andra eller på ensam fot.
Jag hör kyrkklockor ringa på avstånd, de klämtar för att välkomna oss främlingar som vandrat över fälten. Målet för dagen är i sikte, snart är vi framme. Jag sätter ena foten framför den andra, hör stegen eka i den tomma kyrkan. Blicken är riktad rakt fram på de tända altarljusen, en värme sprider sig i min kropp. Jag stämmer in i sången när vi står tillsammans i en halvcirkel framför altaret: ”Du omsluter mig på alla sidor och håller mig i din hand”. Vandringen har nått sitt mål och vi avslutar med att dela med oss av någon upplevelse vi haft under dagen. Stillheten är närvarande, våra hjärtan öppna och vi ser på varandra med milda kärleksfulla ögon.
Så bryter vi upp, sätter ena foten framför den andra, går i samlad trupp. Siktet är inställt på kvällsmat och en god natts sömn. Enkelheten är vår vän, gästfriheten likaså. Vi drar tystnadens kappa tätare om oss, blicken riktas inåt. Det sjunger i mitt inre, värmen är kvar i mig. Stillheten vaggar mig till ro, sömnen infinner sig och ridån till drömmens värld går upp. Kanske vandrar jag över fälten även i natt. Imorgon väntar en ny inre och yttre resa. Undrar vad som slår följe med mig då ? En lärkas drill, syrenens doft eller regnvåta droppar på min kind. Vi får väl se. Allt är möjligt.
Lisbeth Jönsson
pilgrim och pilgrimsledare