20 år & 20 berättelser: Katarina Hellberg

5 apr 2024

Tisdagen den andra mars 2004 går jag av bussen i Gärsnäs och vandrar vägen mot Östra Vemmerlöv. Det är skymning och innan jag kommit fram blir det kväll och mörkret lägger sig över slätten. Vägen är smal och utan vägren att gå på, då och då passerar en bil och jag kliver ut i diket, i åkerkanten.

Det är kallt och ensamt. Ryggsäcken är tung. Hur kan jag ändå vara så förväntansfull, så säker på att jag är på rätt väg, så lugn? Efter flera år av kaos och stress, uppbrott, ensamhet och sökande är jag på väg, på väg mot något jag inte vet vad det är, något jag hört ryktas om, en plats som heter Killan. Jag har fixat min kropp, återställt mitt psyke men för första gången inser jag att också min själ är vilsen, min själ måste få näring. Jag vet inte vad en Bönegård är, vet inget om Tidebön, bönerytm, psalmtoner, har aldrig erfarit kristen gemenskap. Men jag vet i mitt innersta, i min märg, vad bön är.

Den dagen och den vägen förändrade mitt liv.

I 20 år har Killans Bönegemenskap varit min kristna gemenskap, mitt ankare och min kompass. Så kan jag koppla upp mig, varje vecka, de första nio åren genom Completorium i Klosterkyrkan och sedan snart elva år Vesper i Domkyrkan. Varje onsdag, varje vecka, år ut och år in utan uppehåll, utan slut. Vi kan vara 2 eller 10, någon gång bara jag men ändå inte ensam, tillsammans med systrar och bröder från alla tider böljar rösterna fram i Psaltarens växelsång.

De första åren är ett åtagande. Att göra. Att leda bönen, att inte göra fel, att ansvara för att bönen upprätthålls varje vecka. Plikttrogen men med en aning om att min är vinsten, att detta är nödvändigt för mig. Sedan erfara hur det växer, längtan, behovet, som behovet att äta, dricka, andas. En djupare förståelse att jag inte är viktig, att det inte är en prestation.

Och bönen fortsätter växa,
i sin takt,
utan brådska,
mot ett liv där bönen är självklar,
i min vardag,
varje dag.
Laudes på jobbet innan de andra kommer.
Completorium på sängkanten när huset är fullt av folk.
Non på en sten på ängen när jag går ut med hunden.

Katarina Hellberg,
medlem i Killan

Dagens bibelord

19 maj
Jesus sa: När han kommer, sanningens ande, ska han vägleda er med hela sanningen; han ska inte tala av sig själv utan förkunna det han hör.
(Joh 16:12-15)