Jag önskar att kunde berätta om allt som sker när en människa söker stillhet i stället för storm. Från olika kristna retreatgårdar kommer rapporter om hur allt fler söker sig till retreatens stillhet. En del som kommer är djupt troende men inte alla. Många definierar sig som sökare. Retreaten är öppen för alla och utgår ifrån var varje person befinner sig på sin väg. Jag är ofta den som leder en retreat med allt vad det innebär av tystnad, bön, koncentration, vila och reflektion. Under retreaten provar vi ett annat sätt att leva än vad vi kanske gör i vardagen. Vi äter långsammare, vandrar saktare, övar oss i en medveten närvaro i allt vi gör. Också att öppna en dörr kan vara en andlig övning. Allt sker med en större uppmärksamhet både utåt och inåt.
Som präst är jag den som retreatdeltagarna samtalar med om sina erfarenheter i bönen och i livet i stort. En gång om dagen möts vi. Samtalet pågår trettio minuter upp en timme. Det är en helig stund som jag inte kan berätta mer om eftersom allt sker under den tystnadsplikt varje präst har. Allt som sägs stannar i rummet. Stannar hos Gud. I Gud.
Vänd om och var stilla. De orden säger Gud till sitt folk genom profeten Jesaja som levde på 700-talet f Kr. Man kunde ju tro att orden är skrivna till oss i vår oroliga tid men tilltalet är tidlöst. Människan har i alla tider behövt stilla sig, vända om och reflektera över sitt liv. Inte bara trampa gasen i botten.
Det är frustrerande att allt som är riktigt viktigt i livet är så svårt att förmedla till andra. För mig är stillheten som en ljuvlig port in till tron och ett djupare, mjukare liv. Det är en skatt jag fått som förändrat hela mig. Den skatten vill jag inte bara hålla för mig själv utan berätta om för andra. Men det går inte. Hur många ord jag än använder eller vackra bilder jag målar upp av den inre resan och hur den påverkar det yttre livet så räcker de inte till. Varje människa måste själv upptäcka och erfara, själv söka upp de ofta smala stigarna som leder till liv, glädje, frid och kärlek och välja bort de breda vägarna som kanske först ser så härliga och inbjudande ut men som ofta leder till oro, ofrid och brist på kärlek både till sig själv och andra.
Jag skulle vilja berätta hur den som kommit till retreaten full av oro och modlöshet i en värld som dånar och dundrar alldeles väldigt plötsligt kan få kontakt med en djup inte frid som ger nytt hopp och mod, inte bara för det egna livet utan för hela världen. Jag önskar jag kunde berätta vad som kan hända när någon varit i retreatens tystnad några dagar utan mobiltelefon, utan sociala medier eller nyheter som berättar om hat och hot. Som får syn på en blomma, ett träd, en myra som öppnar upp en förundran över livets skönhet mitt i allt bråte och blir inspirerad, ja rent av kallad till att söka helande vägar.
Jag skulle vilja berätta hur jag som präst i delandet av vinet och brödet kan känna en så djup samhörighet med personer jag inte alls känner. Ja rent av kärlek.
Jag skulle vilja berätta…
/Krönika i Ystads Allehanda 26 augusti 2023/Anna Alebo