Två betraktelser över Treenigheten

Två betraktelser över Treenighetens mysterium hölls vid den ekumeniska radiogudstjänsten i P1 på Heliga trefaldighetsdag den 4 juni 2023,

Här kan du läsa Lars Axelsson Alebos betraktelse

”Jag tror på en enda Gud, skapare av himmel och jord, av allt vad synligt och osynligt är.”

Allt vi kan säga, tänka eller ana om Gud bygger på vår erfarenhet och reflektion. Det som ligger utanför den mänskliga erfarenheten kan vi inte reflektera över och därför inte heller skapa några tankemönster kring. Aposteln Paulus skriver att det vi kan veta om Gud kan alla människor själva se; Gud har gjort det uppenbart för dem. ”Ty allt sedan världens skapelse har hans osynliga egenskaper, hans eviga makt och gudomlighet, kunnat uppfattas i hans verk och varit synliga” säger aposteln. Därför är det helt naturligt att det i alla kända folk och kulturer i mänsklighetens historia har funnits föreställningar om ett högsta väsen, en insikt om att Någon ville oss.

I vår tid har denna insikt fördunklats på sina håll. En del människor har förklarat gudsbegreppet onödigt och därmed i praktiken gjort sig själva till Gud, till det högsta väsendet. Men det krävs en stark tro om man ska kunna ta till sig att en dallring i ett Intet med oändligt stor täthet av sig självt skulle leda till miljarder galaxer i ett kosmos som fortfarande utvidgas efter 15 miljarder år. Att processen som sådan har gått till ungefär så är både möjligt och troligt. Men inte utan en Skapare. Inte utan en medveten vilja och mening. Något annat är helt orimligt.

”Jag tror på en enda Gud, skapare av himmel och jord, av allt vad synligt och osynligt är.”

Att vi små stoftkorn som trängs på ett annat litet stoftkorn i den oändliga rymden skulle kunna ha en personlig relation på jag-du-nivå med denna makt bortom kosmos, det är däremot inte självklart. Och ändå är det en lika väldokumenterad och universell erfarenhet i mänsklighetens liv att den relationen finns. Vi har alltid funnit vägar till gemenskap med den Oändlige, inte bara som delar av hans skapelse, utan på samtalsbasis. Den oskapade Guden bortom tid och rum har gått in i tid och rum för att förena sig med oss, bli en av oss. En av oss och samtidigt Gud. För att Gud ska bli allt, också i oss.

”Jag tror på en enda Herre, Jesus Kristus, sann Gud av sann Gud, som för oss människor och för vår salighets skull har stigit ner från himmelen.”

Och allt det här blir ändå bara mer eller mindre djupsinniga teorier och lärosatser om inte tron på Gud bortom tid och rum och tron på Gud som möter i vårt eget innersta får liv, blir hjärtslag och andning i våra liv och i Kyrkans liv och i världens liv. Det livet inandas Gud själv i oss och i Kyrkan och i världen, Gud som är Ande, helig Ande. Varje utslag av levande bärande tro, varje känsla av delaktighet i den stora Helheten, varje stilla förundran över Skönheten, allt sådant är erfarenheter av Gud, den heliga Anden. Och det är brottstycken av det liv som aldrig dör.

”Jag tror på den heliga Anden, Herren och livgivaren, och jag förväntar de dödas uppståndelse och den tillkommande världens liv.”

Och här Syster Marias betraktelse:

”Vi tror på en enda Gud, Fadern och Sonen och den heliga Anden. Gud är en och Gud är tre. Inom Gud finns det en relation av kärlek och gemenskap. I relationen mellan Fadern och Sonen och den heliga Anden pågår ett ständigt flöde av kärlek. Vi är skapade till Guds avbild, vi är skapade för kärlek och gemenskap.

Den ryske ikonmålaren Andrej Rubljov har målat en ikon där man ser tre änglar som sitter runt ett bord. Den har två olika namn: Treenigheten eller Abrahams gästfrihet. Den föreställer de tre män eller änglar som besökte Abraham i Mamres lund. Men den föreställer också Treenigheten. Den fjärde sidan av bordet, den sida som vänder mot betraktaren, är tom. Det är lätt att som betraktare tänka sig själv som sittande på den tomma platsen.

Det kristna livet är en relation, en relation med Gud och med medmänniskorna. Egentligen handlar allt liv om relation. Och den relationen har sin grund i Gud. Att Gud är treenig påverkar vår Gudsbild, vår förståelse av vem Gud är. Vi är vana att säga Gud är kärlek, men vi skulle också kunna säga Gud är relation, Gud är gemenskap. Gud sitter inte upphöjd på en tron långt borta, orörlig och onåbar för oss människor. Gud är en ständigt pågående rörelse, ett utgivande och mottagande mellan Fadern och Sonen och den heliga Anden, ett flöde av kärlek, och Gud bjuder in oss i denna nära, glädjefyllda, kärleksrelation.

I sitt avskedstal i Johannesevangeliet kapitel 17, ber Jesus : ”Jag ber att de alla skall bli ett och att liksom du, fader, är i mig och jag i dig, också de skall vara i oss. //

Den härlighet som du har gett mig har jag gett dem för att de skall bli ett och för att liksom vi är ett, jag i dem och du i mig, de skall fullkomnas och bli ett.”

Här kan du lyssna till gudstjänsten i sin helhet: https://sverigesradio.se/avsnitt/gud-fader-son-och-ande