Tänk att det gått 20 år sedan jag för första gången besökte Killan! Det var vid invigningen av Killans Bönegård. Undrar ibland hur många år till som jag ska få ha förmånen att komma till Killan.
Killan har under dessa 20 år varit min tillflyktsort i glädje – sorg, gemenskap – ensamhet, arbete – vila, förtvivlan – förtröstan, längtan – bön, tystnad – samtal, Gudsmöten – Gudsfrånvändhet osv.
Här har jag fått vänner från olika håll i vårt land.
Jag har förmånen att fortfarande kunna vara Killanvärd någon gång emellanåt.
Ett exempel: Oj, det är ju jag som ansvarar för Vespern idag!
Lägg banden på rätt ställe i Timmarnas bön, leta upp lämplig psalm att sjunga, tänd ljusen, sätt dig sedan ner stillhet i bönerummet och förbered dig i bön innan klockan är 17.20 då du ska ringa 3 slag i klockan för att tala om för alla, eller ingen, i huset att nu är det tid för bön. Om där finns fler i huset så kommer de strax smygande in i bönerummet och intar sina platser. Nu ska vi fira Vesper!
Då vi kommit en bit in i ordningen hör jag hur ytterdörren öppnas, någon kommer in och jag kan inte låta bli att vrida på mig för att se vem som kommer så här sent. Då anar jag en ljus gestalt som det strålar om komma mot bönerummet och jag upplever och känner … DET ÄR JESUS SJÄLV SOM KOMMER TILL OSS!!!
Mitt hjärta uppfylls av en outsäglig glädje och trygghet! Denna känsla kan jag inte förmedla med ord! Snart ser jag honom inte längre, men mitt hjärta är fyllt av detta Gudsmöte och jag är ännu mer förvissad om att Jesus alltid finns hos oss, fast för det mesta osynlig.
”Visa mig, Herre, dina vägar, och led mig genom tidens dunkel till det mål
som du har satt för mitt jordelivs vandring.”
Birgitta Rosenberg,
medlem i Killan